Vet knappt ens vad jag ska skriva. Jag är så stressad även fast jag har gott om tid på mig. Är nästan klar med all packning men det känns som man kommer glömma något som man kommer behöva där. Får ångest bara jag kollar på resväskorna. Och jag vill helst undvika övervikt. Orkar inte betala en massa pengar bara för att man råkade stoppa i lite för mycket. Sen hatar jag att packa, det är det värsta jag vet. Så därför ska jag tvinga min mamma att hjälpa mig. Varför kan det inte vara lika roligt som när man var liten? Ehhehe.

Pappa kom hem igår och frågade mig - "Hur känns det nu då? Är du pirrig?"
Mitt svar - "Jag måste vara konstig eller något för jag är inte alls nervös eller pirrig, känns inte som jag ska åka".

Don't get it. Jag tror jag kommer få en chock när jag är i New York tror jag (i övermorgon). Jag har aldrig varit utomlands helt själv (Italien räknas inte) eller så kommer jag vara helt lugn. We'll see.

Ser verkligen fram emot att få träffa värdfamiljen, jag längtar ihjäl mig. Och så klart efter att få träffa alla andra in the neighborhood (kom inte på det svenska ordet..)

Nu ska jag packa vidare. Jag åker imorgon natt!!!!!!!! Hur sjukt är inte det?!