20 dagar kvar.

Jahaja. Tydligen så var bloggandet inte menat för mig. Men jag gjorde ett bra försök i alla fall! Nu har det varit väldigt dött här på en månad. Mycket har hänt och ja, nu är det bara 20 dagar kvar tills jag är hemma. Helt otroligt, ofattbart? Jag kan inte fatta hur snabbt detta året har gått. Läskigt fort, som en raket. Jag tror säkert ni blivande au pairer läser och hör det hela tiden - men det är så sant. Det går så fort. SÅ FORT.

Jag är så otroligt glad över att komma hem. Kunna slappna av. Jag är helt trött i själen, allvarligt talat. Varje dag har i snart ett år har jag alltid försökt göra mitt bästa, pleasa andra, satt mig själv i andra hand, varit rädd för att göra fel, göra misstag, legat på helspänn varje dag. Men man har lärt sig så otroligt mycket.

Nu ska jag få komma hem och bara få fokusera på mig själv. Ta hand om mig själv och göra exakt vad jag vill. Kunna ramla in genom dörren klockan fem på en söndagsmorgon om jag så vill, kunna gå runt i pyjamas i huset, kunna sätta disken i diskhon och tänka "det tar jag hand om senare". Min värdfamilj är jättefin men jag har aldrig känt mig hemma här och aldrig riktigt så bekväm.

För även om livet som au pair är helt fantastiskt så är jag så trött på det hela. Jag är färdig med att passa barn. Nu har jag gjort detta och nu ska jag hem. Nu kan jag påbörja ett nytt kapitel. Plugga lite, jobba och skaffa en egen lägenhet, umgås med mina fantastiska vänner som jag saknar så mycket att det värker i hela kroppen.

USA är awesome men det är inte hemma för mig. Hemma är Sverige med familj och vänner. Jag har verkligen insett att familjen och vänner är det finaste man har och att man ska ta vara på tiden med dom. Vet verkligen inte vad jag vill komma med detta inlägget, ibland är det bara så himla skönt att få skriva av sig och bara dela med sig!

Jag och mina bästisar chillar vid en sjö i Newton.

(Har jag sagt att jag fått mina flygtider förresten?

14.35 tisdagen den 2 augusti lämnar jag Boston och landar i Köpenhamn klockan 06.00.

I AM SO EXCITED!)

Oj det är ju snart!!!:) Då måste vi boka in en träff efter du varit hemma nån dag!!!Får inte gå för många...hihi...Kramiz/Faster Agge

Gud så fint skrivet Marie! Det är verkligen sant allt du skriver. Tiden går jättefort och det gäller verkligen att ta vara på tiden. Och USA är inte hemma, det är Sverige. Även fast att man älskar detta jättemycket så finns det inget som går upp emot hemma!



Älskar ditt inlägg om Boston också btw, vill så gärna tillbaka dit! Gillar staden så sjukt mycket!

ohmygod! kunde inte sagt det bättre själv..seriöst....word alltså..