Efter inlägget under sov jag till klockan 12. Sedan kände mig ännu värre. Benen var som spagetti. Började jobba vid 2. Huvudet kändes som det skulle sprängas. Ville bara gråta så ont jag hade. Orkade inte ens argumentera med barnen när dom blev jobbiga. Som tur var tog min värdmamma över runt 4 snåret. Jag kunde vila. Vaknade. Gick upp till övervåningen. Pratade med min värdmamma. Blev svimfärdig och fick svårt att andas, (lägg till ett sprängande huvud och feber på det, woho). Min värdmamma frågade om jag ville åka in till akuten. Men jag kände att man kunde vänta lite... Ärligt talat tänkte jag bara på hur dyrt ett läkarbesök kunde bli... usch. Amerikanska skit system. 

Hur som helst. Min värdmamma fixade soppa till mig och min värdpappa åkte iväg och köpte medicin åt mig. Blir helt rörd så snälla dom är. Känner mig bara som en riktigt plåga eftersom dom har jobb att göra. Och jag är liksom här för att ta hand om deras barn när dom är i jobbet men det kan jag inte just nu. PLUS att ikväll skulle dom ut och äta middag, men det kunde dom ju inte... Jävla mög :(

Tror jag börjar bli på bättringsvägen i alla fall. Ber till gud att jag är bättre när jag vaknar. Ska säga till dom att på fredag kväll kan dom gå ut. Känner mig bara i vägen. Usch... Tog i alla fall min medicin nu som kommer göra mig väldigt sömnig så jag tar och sätter punkt här.

Godnatt, hörs imorgon!